DISKOGRAFI
|
![]() |
![]() |
PROMOSINGLAR |
| SOM EN ELD (2002) COLUMBIA SAMPCS 11898 1 |
||
| TUSEN TANKAR (2002) COLUMBIA COL 672619 1 |
Allt under himmelens fäste
där sitter stjärnor små
Allt under himmelens fäste
där sitter stjärnor små
Den vännen som jag älskar
den kan jag aldrig få
Han föll uti mitt tycke
det rår jag inte för
Han föll uti mitt tycke
det rår jag inte för
Han lovte bli mig trogen
intill min blekaste död
Och sen så for han ifrån mig
och sen fick jag en an
Och sen så for han ifrån mig
och sen fick jag en an
Jag fick den jag ej ville
och sorgen heter han
Hör hur det sjunger ibland träden
ljus men vemodsfull är sommarens lätta vind
Ja, se hur den dansar över säden
och smeker flickans bruna kind
Solen och vindar moln förjagar
livet växlar fort som sommardagar gör
Och ömsom du ler och ömsom klagar
men lyss till toner som behagar
Solskensglitter, fågelglitter
Alltfylld är livet med behag
Livet leker, lockar smeker
på denna ljuva sommardag
En dag är sorgen här kanhända
löven faller av och sången tonar bort
Ja, lyckan är flyktig som en slända
Och sommarglädjen varar alltför kort
Sol och vindar moln förjagar
livet växlar som sommardagar
Ömsom ler du och ömsom klagar
men lyss till toner som behagar
Hör hur det sjunger ibland träden
ljus men vemodsfull är sommarens lätta vind
Ja, se hur den dansar över säden
och smeker flickans bruna kind
Gröna gläntor, glada jäntor
kom lilla vän och ta min hand
Vi ska vandra med varandra
långt in i ljusa vägars land
Sorgen kan aldrig helt oss fånga
höstens gula löv kan aldrig tårar bli
Ja, lyckan kan fly på vägar många
och hjärtat har sin sommarmelodi
Man borde inte sova
när natten faller på
För tänk då blänker stjärnorna
högt uppe i det blå
Det är så tyst och stilla
att sova vore illa
Jag vandrar mina vägar
över slätt och genom skog
Och stjärnorna de följer mig
så sällskap har jag nog
Det sägs att de med tusen mil
och mer ändå från oss
Än brinner de med stadigt sken
än flammar de som bloss
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller
Och en och annan flämtar till
när hon har brunnit ut
Så faller hon
då blir det som om en strimma rök till slut
Man kan väl aldrig drömma
så grannt och underbart
Som själva natten ter sig
då stjärnor lyser klart
Det är som om det hördes
ett silverspel som rördes
Man borde inte sova
när natten faller på
Man borde se på stjärnorna
man borde vara två
Vid vassen av den krökta ström
som tycktes kärlek, kärlek susa
Låt ömma känslor dig berusa
Var lycklig, älska, njut och dröm
Men vet att under kärlekstvång
ack vilket tvång den hunnit giva
För första känslan trogen bliva
ty hjärtat älskar blott en gång
Sitt lugn den aldrig åter får
som med en trogen kärlek bryter
Om tusen band han sedan knyter
skall ångern följa i hans spår
Den sorg som tär hans kvalda bröst
och tårarna uppå hans läger
Skall vittna att han allt inget äger
den minsta ro, den minsta tröst
Den minsta ro, den minsta tröst
Här är Gudagott att vara
åh, vad livet dock är skönt
Hör vad fröjd från fåglars skara
se vad gräset lyser grönt
Humlan surrar, fjäriln prålar
lärkan slår i skyn sin drill
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till
Här är Gudagott att vara
åh, vad livet dock är skönt
Hör vad fröjd från fåglars skara
se vad gräset lyser grönt
Humlan surrar, fjäriln prålar
lärkan slår i skyn sin drill
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till
Humlan surrar, fjäriln prålar
lärkan slår i skyn sin drill
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till
Här är stillhet och tystnad
nu när marken färgats vid
Från den trygga, gamla kyrkan
klingar sången ända hit
Jag har stannat vid vägen
för att vila mig ett tag
Och blev fångad i det gränsland
som förenar natt och dag
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Och där bland gnistrande stjärnor
som förbleknar en och en
Kommer livet väldigt nära
som en skymt av sanningen
Vi är fångar i tiden
som ett avtryck av en hand
På ett frostigt, gammalt fönster
som fått nåd av tidens tand
En sekund är jag evig
och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan
Jag är här och mitt på en frusen väg
finns det värme ändå
Fastän snön börjar falla
och himmelen blir grå
Och ett sken ifrån ljusen
bakom fönstrets välvda ram
Har förenat de själar
som finns med oss här i tiden
Och jag vet att de som har lämnat oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här
Ingen må mig det förneka att jag vackert älska må
Vackra rosor, vackra liljor, lägger ögat gärna på
Vackra seder gör jag heder
vackra later, vackra dater
Vacker fågel, vacker fjäder
vacker flicka, vackra kläder
Ingen må mig det förneka att jag lustigt älska må
Lustig sång, och lustig skämtan lyder örat gärna på
Frisk trumpeta, puka, trumma
lustigt om min öron brumma
Klav-cymbol, fiol och luta
må jag stundom ej förskjuta
Ingen må mig det förneka att jag ljuvligt älska må
ljuvlig mat och ljuva drycker, leker tungan gärna på
Kokat, lagat, stekt och sudit
har jag aldrig än motbjudit
Ljuvligt vin därpå att taga
kan min maga ock fördraga
Nej, ingen må mig det förneka att jag vällukt älska må
vällukt hjärt´ och hjärna stryker, friskar mod och blod också
Olivan, jasmin och ambra
friskar opp min kist- och kambrar
Rosen-Benzoe-tinctura
hand och kinder livligt skura
Ingen må mig det förneka, att jag kärligt älska må
kärlig lek och kärlig skämtan, siktar all natur uppå
Lärkekirr och duveputter
tuppeknorr och orrekutter
går dock äntlig ut därpå
att hanen hönan nalkas må
När jag vandrar genom hagarna
i de ljumma junidagarna
då väntar jag vid vägarna
om sommaren
Ty jag väntar på hjärtans kär
som inte är som andra är
Jag ville nog att du var här
att bli min vän
Rönn står i blomma
svalorna komma
Och alla fåglar kommit nu
men varför kommer inte du
När jag vandrar genom hagarna
i de ljumma junidagarna
då väntar jag vid vägarna
på dig
När det blånar över tuvorna
och de gråa, skygga duvorna
De sova under granarna
om sommaren
Då är det dig jag tänker på
där jag vankar hem på vägar grå
Du kom ej alls, du sov väl då
min hjärtans vän
Rönnblommor söver
nypon och klöver
De somna in i natten nu
men varför, varför sover du
Där det blånar över tuvorna
och de gråa, skygga duvorna
De sova under granarna
då sover du
Rönn står i blomma
svalorna komma
Och alla fåglar kommit nu
men varför kommer inte du
När jag vandrar genom hagarna
i de ljumma junidagarna
Då väntar jag vid vägarna
på dig
Här är Gudagott att vara
åh, vad livet dock är skönt
Hör vad fröjd från fåglars skara
se vad gräset lyser grönt
Humlan surrar, fjäriln prålar
lärkan slår i skyn sin drill
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till
Här är Gudagott att vara
åh, vad livet dock är skönt
Hör vad fröjd från fåglars skara
se vad gräset lyser grönt
Humlan surrar, fjäriln prålar
lärkan slår i skyn sin drill
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till
Humlan surrar, fjäriln prålar
lärkan slår i skyn sin drill
Och ur nektarfyllda skålar
dricka oss små blommor till
Vindarna sucka uti skogarna
Forsarna brusa uti älvarna
Vågorna gunga sakta
Vågorna gunga sakta
Gunga sakta fram mot Siljans strand
Fullmånen glimmar mellan skyarna
Ljusen de tindra uti byarna
Fjällarna kam omgutes
Fjällarnas kam omgutes
De omgutes skönt av norrskensbrand
Ensam i stilla stjärnenätterna
Långt utåt vida Moraslätterna
Vallar jag fåren mina
Vallar jag fåren mina
Vallar och sjunger till i enslig kväll
Jag går i tusen tankar
jag älskar den jag ej kan få
Så vitt i världen vankar
och städses sörja må
Så mången sorg på hjärtat bär
för dig min vän så kär
Så många falska människor
orsaken därtill är
Om jag dig aldrig skådat
ditt ansikte, ditt öga blott
Så har jag aldrig kommit
på ställen där du gott
Då hade jag varit lycklig
och fri från sorg och kval
Den dagen kommer aldrig
som gör mitt hjärta glad
Se blomsterna de sköna
hur ljuvligt är de på marken stå
Jag sörjer intill döden
för den jag ej kan få
Och om jag då i döden går
så bliver sorgen din
Rätt aldrig uti världen
går du iti mitt sinn
Jag går i tusen tankar
jag älskar den jag ej kan få
Så vitt i världen vankar
och städses sörja må
Så mången sorg på hjärtat bär
för dig min vän så kär
Så många falska människor
orsaken därtill är
Du som har mitt hela hjärta
du som utgör all min fröjd
Kom och lindra du min smärta
utan dig är jag ej nöjd
Jag må så i mörkret vandra
med mitt får jag vilse går
När jag ser att alla andra
var och en sin make får
Varför dröjer du så länge
varför oroar du mig så
När jag saknar ditt umgäng
varför ska jag leva då
Döden må mig hädan taga
livet är en börda svår
Jag må följa dina lagar
i min första ungdomsår
Fast jag må mig munter visa
när jag uti sällskap är
Kan det ej den oro lisa
som jag i mitt hjärta bär
Munnen ler, men hjärtat det svider
och jag säger att jag är nöjd
Fast jag uti tysthet lider
överlämnar all min fröjd
Du som har mitt hela hjärta
du som utgör all min fröjd
Kom och lindra du min smärta
utan dig är jag nöjd
Se konvaljerna små
mellan tuvorna stå
och de sprida sin ånga så säll
Deras vällukt är sann
och de ge ingen ann
än just den deras herre beställt
Men den munnen som log
då på läpparna dog
detta ord som ditt älskande öra förnam
Ge nu akt, noga akt
att den leende mun ej en kommande stund
bringar lättrogna hjärtat på skam
Om du skådar i sjön
och ser böljan så grön
hur hon bärs av de blånande hav
Då du vet vad du ser
hon ej bjuder dig mer
än den kyliga famnen till grav
Men om handen dig räcks
och om famnen dig sträcks
av den vän som nyss svor dig åt kärlek och tro
Ge då akt, noga akt
att den himmel dig bjöds ej av vinter förröds
innan sommaren får hälsa ditt ko
Vad jag sjungit i dag
är det ej till behag
men den sången är ljuvlig ändå
Djupt till hjärtat den går
och sitt blödande sår kan dig trycka
men svalkar också
Vill du höra dess ljud
och dess varnande bud
lär dig älska, försaka mer, älska likväl
Och ge akt, noga akt
att de orden du hört ej din ömhet förstört
men den gud har väckt upp i din själ
Som en eld och som ett väder
som en tanke, som en dröm
som en bro av tunna bräder
brytes av den minsta ström
Som en brand bland spån och stickor
som en gnista ibland krut
så är pojkars lust till flickor
tändes fort, men slocknar ut
Som en ek på klippan rotad
som en männska i sin tro
som en vall av böljan hotat
som en tärna på en bro
Som den lön som någon sparar
och som Noak i sin ark
så är kvinnors lust för karlar
tändes sent, men brinner stark
Som ett skepp förutan segel
som en brandvakt utan sax
som en penning utan prägel
som en bistock utan vax
Som en herre utan pengar
som en trädgård utan frukt
som fiolen utan strängar
som en blomma utan lukt
Som en krog där ej finns dricka
som en fästmö utan ring
så är männska utan männska
uselt och ett ömkligt ting
Som en krog där ej finns dricka
som en fästmö utan ring
så är männska utan männska
uselt och ett ömkligt ting
Vårvindar friska, leka och viska
lunderna kring likt älskande par
Strömmarna ila, finna ej vila
förrän ni havet störtvågen far
Klappa mitt hjärta, klaga och hör
vallhornets klang bland klipporna dör
Strömkarlen spelar, sorgerna delar
vakan kring berg och dal
Hjärtat vill brista, ack när den sista
gången jag hörde kärlekens röst
Avskedets plåga, ögonens låga
mun emot mun och klappande bröst
Fjälldalen stod i grönskande skrud
trasten slog drill på drill för sin brud
Strömkarlen spelar, sorgerna delar
vakan kring berg och dal
Klappa mitt hjärta, klaga och hör
vallhornets klang bland klipporna dör
Strömkarlen spelar, sorgerna delar
vakan kring berg och dal
Och om det skulle komma en friare till mig
som jag tror att det gör
för det har gjort så en gång förr
Så inte får han komma in på kammarn till mig
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig
Men om han skulle komma in på kammarn till mig
som jag tror att han gör
för han har gjort så en gång förr
Så inte får han komma under kjorteln på mig
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig
Men om han skulle komma under kjorteln på mig
som jag tror att han gör
för han har gjort så en gång förr
Så inte får han ta på kissimurran på mig
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig
Men om han skulle ta på kissimurran på mig
som jag tror att han gör
för han har gjort så en gång förr
Så inte får han sticka Sturske Laban i mig
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig
Men om han skulle sticka Sturske Laban i mig
som jag tror att han gör
för han har gjort så en gång förr
Så inte får han göra några flickebarn med mig
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig
Men om han skulle göra ett flickebarn med mig
som jag tror att han gör
för det har blitt så en gång förr
Så inte får hon bli nån 25-örestjej
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig
Men om det skulle bli nån 25-örestjej
som jag tror att det blir
för det har blitt så en gång förr
Så inte får hon heta Kåta Maja efter mig
Det lovar jag min mamma, och så dig, bara dig